Hon planerar för framtidens skogar

19 november 2026

När Isabelle Norrbelius var barn frös hon i skogen, tyckte att vedklyvning på påsklovet var ganska orättvist och hade inga planer på ett yrkesliv bland träd.

I dag arbetar hon med frågor som påverkar hur framtidens skogar kommer att se ut.
Ett arbete där hundraårsperspektiv möter GPS, granbarkborre, juridik, väder, virkesmarknad och ett och annat vildsvin.

IsabelleFoto: UAF

Det händer ibland att Isabelle tänker på en särskild bit skog i trakterna där hon växte upp.
Där hon gick som barn tillsammans med sin farmor, med varsin hink, plantor och ett planteringsrör. Marken var stenig. Röret slog i sten, de fick leta efter nästa möjliga plats och fortsätta.
– Jag har tänkt många gånger att jag måste åka dit och titta. Det där är ju skog i dag, det som jag var med och planterade! Det är väl ett mått på att man börjar bli äldre, när det man planterade som barn har blivit skog…

Isabelle PåskIsabell och syskon på barndomsgården Foto: Privat

Att just skogen skulle bli hennes arbetsplats var långt ifrån självklart.

Isabelle växte visserligen upp på landet, med jord och skog nära inpå. Hennes farmor och farfar drev gården och hennes pappa arbetade som skördarförare. Hon fick följa med i skogsmaskinen och hjälpa till med plantering, vedklyvning och att ta hand om vindfällen.
Men hon var inte barnet som stod hänförd bland granarna och drömde om en framtid i skogsbruket.
– När jag var ute frös jag ofta och ville gå in igen. Och som tonåring var det inte jättepopulärt att stå och klyva ved när alla andra åkte till fjällen.

Isabelle Traktor Isabelle och syskon på barndomsgården. Foto: Privat

Kursen som öppnade en dörr

Innan hon kom in på sin nuvarande bana arbetade hon med administration inom vården.
– Jag satt framför datorn hela dagarna och kände att så här kan jag inte ha det hela livet. Jag behöver få vara ute och se någonting annat.
Hon hittade en skogskurs för tjejer i Skinnskatteberg, arrangerad för att få fler kvinnor att upptäcka skogliga utbildningar. Hon anmälde sig.
– Och då kände jag: det här verkar ju häftigt!

Isabelle FärgIsabelle på praktik under sin utbildning Foto: Privat

Kursen ledde vidare till ett skogligt basår och sedan Skogsmästarprogrammet. Kombinationen av teori och praktik passade henne, särskilt undervisningen ute i fält där det gick att se och förstå det man lärde sig om.
Men det var också en helt ny yrkesvärld som öppnade sig.
– När jag var yngre hade jag knappt någon aning om att man kunde läsa till skogsmästare eller jägmästare. Jag tror att många inte vet vilka jobb som finns i skogen. Om fler fick veta det tidigare tror jag att man skulle kunna locka fler.

Själv beskriver hon skogsbruket som en framtidsbransch, med en bredd som många inte känner till.


Ett yrke som är betydligt större än träden

Den som hör att Isabelle arbetar med skog får ibland upp en ganska traditionell bild av yrket.
– Många säger: ”Jaha, är du skogshuggare?” De ser framför sig att jag går omkring med motorsåg och varselkläder.
Men hennes arbete på Uppsala Akademiförvaltning handlar till stor del om inventering, planering och uppföljning. Och det är betydligt mer än själva träden som behöver tas om hand.
– Det är vägsamfälligheter, dikesrensning, juridik och vägunderhåll. Det finns en otrolig bredd. Man jobbar med skog, men det är inte bara träd.

En viktig del av arbetet är att ha god kännedom om den skog som förvaltas. UAF skogsinnehav är indelat i bestånd utifrån bland annat ålder, markförhållanden och trädslag. Genom inventeringarna följer man utvecklingen och skapar underlag för kommande åtgärder.

I mobilen har Isabelle GPS, digitala kartor och information från beståndsregistret. Där kan hon se skogens ålder och historik och vad som är planerat framåt.

Men själva skogen behöver fortfarande besökas.

– Det bästa är att börja inomhus och göra en plan, så att man vet vad man ska inventera.

Sedan börjar fältarbetet. Det gäller att bedöma hur skogen utvecklas, vilka åtgärder som kan behövas och upptäcka eventuella skador.

Granbarkborren är ett exempel på hur snabbt förutsättningarna kan förändras. När granar angrips kan virkeskvaliteten försämras. Träd som annars hade kunnat bli plankor och brädor kan i stället få användas som bränsleved.

Att följa skogens utveckling är därför en viktig del av den långsiktiga förvaltningen.

Långsiktiga planer i en väderberoende verklighet

Skogsbruk handlar om att planera långt framåt. Men det betyder inte att arbetet alltid kan följa en färdig plan.

Väder och markförhållanden påverkar när olika åtgärder kan genomföras. Vissa avverkningar kräver torr mark eller tjälad vinter för att maskinerna ska kunna arbeta under lämpliga förhållanden.

– Vi försöker vara långsiktiga och ha planer, men verkligheten kan vara någonting annat ibland. Det kommer ett skyfall eller så blir det inte den vinter vi hade tänkt oss. Då gäller det att kunna ställa om.

En period med hög brandrisk kan följas av kraftiga regn. Planerade åtgärder kan behöva skjutas upp och andra prioriteras när förhållandena är de rätta.

Trots utvecklingen av skogsmaskiner och digitala hjälpmedel sker också mycket av arbetet fortfarande manuellt, bland annat plantering och röjning.

– Man har försökt mekanisera planteringen i många år, men det är svårt att få det att fungera bra på våra marker.

Stenig terräng och varierande markförhållanden gör att metoder som fungerar på andra platser inte alltid är lämpliga här.

Det är en del av det Isabelle uppskattar med yrket: kombinationen av kunskap, praktiskt arbete och möjligheten att självständigt planera sin arbetsdag.

– Och jag känner en sån frihetskänsla när jag kommer ut i skogen.

Allra bäst trivs hon under fina höstdagar.

– Först tänkte jag att sommaren måste vara den bästa årstiden. Men det är ju varmt och myggigt! På hösten har myggorna försvunnit och temperaturen är perfekt att arbeta i.

Bland grisar och troll

När Isabelle beskriver sin egen drömskog ser hon framför sig en pelarsal av tallar. Eller en riktig ”John Bauer-skog” med stora granar och mossa över marken.

– Man känner sig liten när man går in i en sådan skog. Den omsluter en och man känner nästan vördnad. Träd som kan vara hundra år gamla. Tänk allt som har hänt medan de har stått där.

Men ute i skogen finns också sådant som kan överraska, även den som tillbringar stora delar av arbetslivet där.

– Vildsvin kan ligga och trycka under en gran och inte flytta på sig förrän man kommer ganska nära. När sikten är dålig hör man plötsligt hur det dundrar till i marken. Då rycker man till!

Vad kommer vi att använda skogen till om hundra år?

Det långa tidsperspektivet är en av de saker som gör skogsförvaltning speciellt. Skogen Isabelle arbetar med i dag är resultatet av åtgärder och beslut som fattades långt innan hon själv började arbeta. Och det som görs nu kommer att påverka hur skogen ser ut för kommande generationer.

För Uppsala Akademiförvaltning är skogen dessutom en del av ett större uppdrag. Genom att förvalta stiftelsernas tillgångar långsiktigt skapas ekonomiska värden som bidrar till forskning och utbildning vid Uppsala universitet.

Men vad kommer framtidens samhälle egentligen att efterfråga från skogen?

– Vad planterar vi egentligen skog för i dag? Vad kommer vi att ha för avsättning för skogen om hundra år? Vad kommer samhället att behöva då?

Isabelle resonerar kring hur användningen av skogsråvara kan förändras. Historiskt har exempelvis långsamväxande furu med täta årsringar värderats högt som kvalitetsvirke. Men framtidens behov behöver inte se likadana ut.

– Det kanske blir så att volymen blir viktigare än själva kvaliteten för vissa användningsområden. Samtidigt kommer vi säkert att behöva trä som byggnadsmaterial även i framtiden, kanske i ännu mer förädlade former.

Det är svårt att veta vilka produkter, material och användningsområden som kommer att vara viktigast om hundra år. Ändå behöver skogsbruket planera och fatta beslut i dag.

För Isabelle är just det långa perspektivet en viktig del av varför arbetet känns meningsfullt.

– Jag vill göra någonting som betyder någonting, som är av värde. Och det känner jag att jag gör i mitt jobb.

Kotten faller inte långt ifrån granen

Hemma har nästa generation redan börjat skapa sin egen bild av skogen. Isabelles son är tre och ett halvt år och vet att mamma arbetar där.

– Han kan fråga: ”Ska du åka till skogen och jobba nu?” Ett tag trodde han att jag bara åkte till vildsvinen i skogen. Jag tror också att han föreställer sig att jag åker till en och samma skog varje dag.

I förhoppningen om ett gemensamt intresse försöker hon låta honom möta skogen ungefär som hon själv gjorde, utan att göra för stor sak av det. Genom promenader, livet på landet hos morföräldrarna och närheten till maskiner, träd och natur.

Kanske kommer han också någon gång att tycka att något av det är mest besvärligt.

Kanske står han långt senare framför träd som han själv varit med och planterat. Han själv, eller kanske mamma akademiskogvaktaren.

Aktuellt

6 nov. 2026
Birgitta Meurling: Vad ser en forskare i en gul buss, ett högt hopp och en rädsla?
22 okt. 2026
Eric Cullhed: Modet att räcka upp handen
2 okt. 2026
-
Skogsförvaltning
Ledig tjänst: Skogsförvaltare med inriktning planering och utveckling/produktion
17 sep. 2026
Uppländsk lantbruksidyll till salu