Birgitta Meurling: Vad ser en forskare i en gul buss, ett högt hopp och en rädsla?

På en teckning är mod ett högt hopp. På en annan är det att stå ut med mörkret. Barnens bilder ger inga färdiga definitioner. De visar i stället hur mod och tålamod kan se ut inifrån ett liv.

Att vara nyfiken på det vanliga.
Etnologi handlar om människan som kulturvarelse. Birgitta beskriver ämnet som en nyfikenhet på hur människor lever och tänker, hur de har det i vardagen och vad de gör när något särskilt händer.

”Vi är nyfikna på hur folk tänker. Vi tycker om att prata med människor.”

Etnologer intervjuar, läser berättelser och kan göra deltagande observationer i miljöer där vardagslivet pågår. Det viktiga är inte bara vad människor gör, utan vilken betydelse de själva ger sina handlingar och erfarenheter.

”Mod: när man ska sova och är lite rädd.” Barn, 4 år.

En vuxen skulle kunna beskriva mod som en stor handling. Barnets bild placerar det i sängen, vid läggdags, nära den egna rädslan. Skillnaden är viktig: människors egna berättelser kan göra forskarens första fråga både mindre självklar och mer intressant.

När verkligheten ändrar frågan

Forskaren behöver en utgångspunkt. Det finns en fråga och en idé om vad undersökningen ska handla om. Sedan möter den verkligheten.

”När verkligheten inte stämmer med kartan får man modifiera sina tankegångar.”

För Birgitta händer det ofta att en studie förändras när forskaren börjar lyssna. Frågan behöver inte bytas ut helt, men den kan vridas. Människors svar visar ibland att något annat är viktigare än forskaren först trodde.

Tålamodet handlar då inte bara om att vänta på ett resultat. Det handlar om att stanna kvar tillräckligt länge i en annan människas berättelse för att upptäcka vad man själv har missat.

Att stå på sig när ett perspektiv är laddat

Birgittas egen forskning har länge kretsat kring genus. Hon skrev sin avhandling om prästfruar och intervjuade kvinnor från olika generationer för att förstå hur både prästfruns och prästens roller hade förändrats.

När hon var doktorand omkring 1990 var feministiska perspektiv fortfarande laddade inom ämnet. Den som använde perspektivet behövde kunna stå för det när mer etablerade forskare invände.

”Jag var glad att jag stod på mig.”

Hon var samtidigt inte ensam. Handledare trodde på arbetet och andra forskare drev liknande frågor. Med tiden blev genus ett mer etablerat perspektiv inom etnologin, tillsammans med exempelvis klass och etnicitet.

En idé kan behöva vila

Ett forskningsprojekt tar inte alltid slut för att frågan är ointressant. Finansieringen kan sätta gränsen, och tre år går snabbt när material ska samlas in, analyseras och skrivas fram.

”Ibland kan det vara bra att en idé får vila och mogna. Sedan kanske man ser att den behöver formuleras om eller vinklas på ett annat sätt.”

Att lägga en idé åt sidan är alltså inte alltid att ge upp. Vilan kan förändra blicken. När idén tas fram igen kan en ny fråga, en ny metod eller en ny kombination av kunskaper ha blivit möjlig.

Ritat av elev i åk 1. Barnets bild och ord: ”Jag åkte slänggunga med mamma första gången.”

Barnets bild binder ihop mod med en första gång och med en annan människa. Också forskningens mod bärs ofta tillsammans med andra: handledare, kollegor och personer vars erfarenheter öppnar frågan på nytt.

Sanatoriet som mötesplats mellan ämnen

Birgitta arbetar i ett tvärvetenskapligt projekt om svensk sanatoriekultur från slutet av 1800-talet till omkring 1960, när många människor vårdades för tuberkulos. I gruppen finns bland annat etnologer, en läkare och medicinhistoriker, en musikvetare och en konstvetare.

Idén kom från en kollega och väckte lust hos flera andra. De olika ämnena ser olika saker i samma miljö: behandling och sjukdomssyn, vardagsliv och erfarenheter, musik, bilder och föremål.

”Om man verkligen har en idé som man brinner för tror jag ofta att det blir de bästa resultaten.”

Att säga ”jag vet inte”

För en humanistisk forskare finns sällan ett enda facit. Etnologi är en tolkande vetenskap. Forskaren behöver därför vara beredd att ha fel, börja om eller ompröva sin läsning av materialet.

”Ibland vet man faktiskt inte. Då kan man säga: Det här kan jag inte svara på nu, men det är en intressant fråga.”

Det gäller också i undervisningen. Ibland kan Birgitta resonera kring möjliga svar. Andra gånger är det mest hederliga att säga att hon ännu inte vet.

Den gula bussen

”En gång väntade jag jättelänge på bussen. Då hade jag verkligen tålamod.”

Barn, 4 år

Barnets berättelse gör tålamodet konkret: att stå kvar och vänta när ingenting går att skynda på. För en etnolog är en sådan vardaglig erfarenhet inte för liten för att undersökas. Den visar hur ett ord får mening i en bestämd situation, ur en bestämd människas perspektiv.

Bussen blir också en länk till Birgittas egen tanke om möten mellan människor. Hon minns de spontana samtal som kunde uppstå på bussen mellan personer som inte kände varandra. Väntan kan alltså följas av något oväntat: ett samtal, en annan berättelse eller en fråga man ännu inte visste att man ville ställa.

Våga lämna bubblan

När Birgitta får skicka med något till barn och unga handlar det inte bara om att våga tänka. Det handlar också om att våga ta kontakt.

”Våga ta kontakt med människor. Annars sitter alla i sin lilla bubbla med sin mobil.”

Om ljusverket

Artikeln är en del av Uppsala Akademiförvaltnings medverkan i Allt ljus på Uppsala. Under festivalen möts barns tankar och forskares perspektiv i en ljudproduktion om modet att fråga och tålamodet att söka svar. Ljudproduktionen hörs i anslutning till den stora MOD-statyn av Michel Östlund, som medan festivalen pågår kommer stå på Upplandsmuseets innergård, vid Akademikvarnen som UAF förvaltar.