M Norbergs stiftelse för Norrlands nation

Till flitig studerande av Norrlands nation, som är född och uppvuxen i Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands eller Jämtlands län. Under för övrigt lika förhållanden kan behörig hänsyn tas till sökandes ekonomiska ställning. Får inte innehas tillsammans med annat stipendium inom nationen. Nationens stipendienämnd uppför tre av de sökande på förslag, varefter stipendiat utses av rektor. Får innehas i tre år. Stiftelsens avkastning disponeras av Norrlands nation, och används förutom till stipendier även "till andra nyttiga inrättningar för studerande ynglingar" såsom nationens bibliotek och nationshusets underhåll.

Stiftelsen tillkom genom testamentariskt förordnande den 14 januari 1831 av Jonas Stecksén, Lund, varvid Uppsala universitet erhöll all den egendom "så väl hus och gårdar som ägande jordar, fordringar, lösören m.m." som donator kom att efterlämna. Jonas Stecksén (1773-1835) blev student i Lund, gick till sjöss och var sedan under många år sjökapten och befälhavare på båtar i utrikes sjöfart. Under sina vidsträckta resor hade han lärt sig engelska, tyska och franska, och när morbrodern, orientalisten, professorn och kanslirådet Mattias Norberg 1811 donerade medel till en särskild professur i moderna språk vid Lunds universitet, blev Stecksén (med Norbergs medverkan) förste innehavare av denna lärostol. Han betraktades av olika skäl inte som likställd med sina ämbetsbröder och hade, trots att han var ordinarie professor, icke säte och stämma i konsistorium. Steckséns donation gjordes enl testamentet "till minne av min välgörare .. ...Matth. Norberg, hvilken Kongl. Akademien i Uppsala både offentligen och enskilt i hans lifstid och vid hans dödliga frånfälle utmärkt hedrat". Förutom stiftelsen för Norrlands nation avsåg donationen en stiftelse för "allt vad som länder Uppsala universitet till nytta och fördel". Jonas Stecksén hade ärvt en mindre förmögenhet efter sin morbror, som sedan byggdes på med egna inkomster från tiden som sjökapten. En framgångsrik förvaltning bidrog säkerligen till en avsevärd tillväxt i förmögenheten. Steckséns donation är den största enskilda donation som universitetet mottagit, och det torde knappast råda något tvivel om att detta var Steckséns svar på den behandling han rönt i de akadamiska kretsarna i Lund.